Många drömmer om att gifta sig och i Sverige har vi rätten att gifta oss med vem vi vill, förutsatt att det är ömsesidig kärlek, ett frivilligt äktenskap och att båda parter är av laglig ålder. Förr var det mer obligatoriskt att gifta sig i kyrkan, men idag gifter sig allt fler borgerligt. Vad är skillnaden?
Vi har tidigare skrivit om bland annat synen på skilsmässor, bördan kring det och hur det har sett ut historiskt sätt. Nu ska det handla om motsatsen, nämligen bröllop. Sverige är idag ett fritt land och idag är det lagligt med bland annat äktenskap mellan homosexuella, vilket är helt fantastiskt. För att lagligt gifta sig i Sverige kan man antingen gifta sig i kyrkan och bli vigd av en präst med en ceremoni som innehåller citat från bibeln, eller gifta sig kyrkligt utanför kyrkan genom at bli välsignad av en präst. Man kan även gifta sig via lagen, det vill säga en så kallad borgerlig vigsel. Då blir man vigd av en borgerlig vigselförrättare som antingen är en rättslärd domare i allmän underrätt eller en speciellt utsedd vigselförrättare. Man kan då gifta sig i Stadshuset eller på annan plats, ja egentligen var man vill. Många väljer Stadshuset då det är enkelt, man bokar tid och är där under en kort tid, sedan kan man efteråt hitta på precis vad man vill med sina nära och kära för att fira sitt äktenskap och kärleken.
Svenska Kyrkan fortfarande viktigt för många
Trots att vi lever i nya tider så är det många som traditionsenligt vill gifta sig i kyrkan. På Svenska Kyrkans hemsida står det såhär om vad vigsel är:
”Den kyrkliga vigseln präglas av den kristna uppfattningen att äktenskapet är en Guds gåva och ett heligt förbund. Kyrklig och borgerlig vigsel har samma rättsliga giltighet. Vigseln innebär i båda fallen att paret offentligt ger till känna att de samtycker till äktenskapet. För kyrklig vigsel är det prästerna som har behörighet att viga. Borgerlig vigselförrättare är lagfaren domare i allmän underrätt eller en särskilt förordnad vigselförrättare. För de par som gift sig borgerligt finns möjligheten att få ”välsignelse över borgerligt ingånget äktenskap”.