I ett samhälle där vi rör oss längre bort från det religiösa och in i det digitala, kan det ibland kännas svårt att påminna människor om deras naturliga andlighet. Vid de traditionellt kyrkliga traditionerna, som en begravning, påminns den moderna människan om sitt ursprung från jorden. Ofta är det sorgen som får oss att hitta tillbaka till Gud.
Av jord är du kommen, till jord skall du åter varda. En mening som för många kan kännas avlägsen idag, i en tid där vi badar i ettor och nollor. Ibland är det nödvändigt att bryta av den digitala stressens värld och ägna tid åt andakt, sorg eller glädje, på en plats som skiljer sig från det vardagliga. En begravning i trygga händer kan hjälpa oss att minnas livets förgänglighet, för hur uppkopplade vi än må vara, så väntar döden vid andra sidan dörren.
Sorgen gör oss andliga
Alla bär på någon form av andlighet innerst inne, som så väl beskrivet i Mariestads tidning. För visst är vi människor inga robotar, utan levande organismer som har en mening och ett ursprung. Idag gäller det för oss som arbetar med människor, begravningar och liknande, att hålla fast vid det och låta människan i sorg få hitta tillbaka till sin andlighet. I takt med den ökande ensamheten i samhället är det kanske dags att konstatera att kyrkan har en central roll i skapandet av en andlig gemenskap.
Sorgen är nog den känsla där andligheten ringer på som tydligast. Den gör sig påmind när vi börjar försöka fundera på vad som händer efter döden. En del råkar ut för täta tragedier och tvingas söka sig till högre makter för att få svar på frågan Varför? Varför just de, varför just jag. Då är det många som minns, att vi är här av ett större syfte, och det större syftet bor på jorden och heter kärleken. För kanske är det den fråga vi oftast ställer i tillstånd av sorg. Även om kärleken, och utbytet av denna, är det mest andliga vi kan göra på jorden, är det sällan vi längre kommer och tänka på att även den är andlig.